Läs medlemsbladet som PDF 1/2020 eller Word 1/2020. Här på hemsidan finns texten i medlemsbladet men utan bilderna. 

Innehåll

• Inställt årsmöte och seminarium den 24 april 2020.
• Ordföranden har ordet
• Arkivering – hur gör man?
• Kvinnor på fikabordet
• Området Öfre Manilla å Kongliga Djurgården och Institutet för Döfstumma och Blinda åren 1812- 1853. 5

Inställt årsmöte och seminarium den 24 april 2020

Kära HHF:are!

Med anledning av den rådande situationen kring Coronaviruset och dess utveckling kommer vi att ställa in årsmötet och seminariet den 24 april. Vi återkommer med nya datum för både årsmöte och seminarium så snart det är möjligt. Vi följer utvecklingen och Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Ta hand om er!

Bästa hälsningar

Diana Chafik, vice ordförande och övriga ledamöter i HHF:s styrelse

Ordföranden har ordet:

Nytt år och ännu mer att bevara. Ja så är det. För varje år som går så måste det finnas ännu mer att bevara. Men hur gör vi i realiteten. Det är nog enkelt att konstatera att vi trots detta avsätter allt färre resurser till att bevara vårt kulturarv. En viktig aktör är givetvis samhällets institutioner i form av arkiv av olika sorter, museer, forskningsinstitutioner och eventuellt andra samhällsfinansierade funktioner. En annan viktig aktör är intresseorganisationerna som organiserar personer med funktionsnedsättning. En annan viktig aktör är alla enskildas ambitioner i forma av böcker mm som skapar ett underlag för framtida arkivbearbetning. I det här Medlemsbladet presenterar tips från en person som gjort ett grundläggande arbete med sitt förbunds arkivmaterial. Läs mer om detta längre fram i bladet.

Den här tiden på året ägnas mycket tid åt summering av föregående år i form av verksamhetsberättelser och ekonomiska redovisningar. Allt ska redovisas vid ett årsmöte som bara det ska planeras etc. Som lök på laxen ska också det finnas en verksamhetsplan för det nya året. Allt detta gäller givetvis också för HHF. Vi har vårt årsmöte fredagen den 24 april på eftermiddagen. På förmiddagen har vi samma dag och på samma plats ett seminarium. Detta var HHF:s avskedspresent till Claes G Olsson som avgick från styrelsen förra årsmötet. Claes var med och startade HHF och var dess vice ordförande under många år. Temat för seminariet är Sprickor i fasaden – samhällets syn på personer med funktionsnedsättning från folkhemmets tid till nutid. Debattören Majgull Axelsson inleder med tankar utifrån bland annat hennes bok ”Ditt Liv och mitt”. Kom och lyssna på henne och Claes under seminariet. Läs mer om både årsmötet och seminariet på annan plats i Medlemsbladet och på hemsidan. På hemsidan kan du också anmäla dig.

Observera att vi är i nya lokaler i år. Det ingår i en ambition vi har att så långt möjligt vara i någon medlemsorganisations lokaler. I höstas var vi i Hörselskadade Riksförbund (HRF) Stockholmsföreningens lokaler på Söder i Stockholm med seminariet Alla dessa kvinnor. Årsmötet och vårens seminarium genomförs i Gotlandssalen hos Synskadades Riksförbund Stockholms- och Gotlandsavdelningens lokaler, även detta på Söder i Stockholm.

Avslutningsvis vill jag nämna att det verkar det som att HHF har två ansökningar till Arvsfonden på gång under året. Jag hoppas verkligen att det blir så och att vi får positiva svar denna gång. Året som vi har framför oss känns spännande och intressant.

Jan-Peter Strömgren

Ordförande

 

Arkivering – hur gör man?

 HHF får ofta förfrågningar som gäller arkivhållning och kan nu hänvisa arkivreglerna på hemsidan. Lillian Ebadi Lindqvist, tidigare sekreterare i Handikapphistoriska föreningens styrelse (HHF) har sammanställt arkivregler för föreningar. Hon presenterar också reglerna här nedan. De finns också nu på HHF:s hemsida www.hhf.se. Reglerna bygger på Riksarkivets anvisningar och Lilians mångåriga erfarenhet av arkivarbete.

I november 2019 genomförde Handikapphistoriska Föreningen ett intressant seminarium om kvinnor med funktionsnedsättning i våra arkiv. Syftet med seminariet var att uppmärksamma vikten av föreningarnas arkiv och dess historiska värde för framtiden, där människor med funktionsnedsättning och samhällets mindre bemedlades öden hade varit bortglömda, om inte arkiven fanns. Men hur gör man rent praktiskt för att skapa och bevara ett arkiv?

Lilian Ebadi Lindqvist har tidigare arbetat på Hörselskadades Riksförbund, HRF, under åren 2003–2016, bland annat med arkiveringen. En introduktionskurs för föreningars arkivansvariga, ett par dagar som Riksarkivet anordnar årligen, gav en bra grund. Det som tycktes vara ett oöverstigligt berg av information och dokument kunde så småningom struktureras upp och göras till ett sökbart digitalt och fysiskt arkiv. Det är med de erfarenheterna skriver Lilian detta dokument för arkivansvariga i föreningar och organisationer, men också andra som vill hålla ordning och ha koll på reglerna och vad arkiven kräven. Här är ett utdrag:

Likaväl som en förening på sitt årsmöte utser ordförande, kassör och sekreterare bör föreningen även utse en arkivansvarig. Föreningens värdefulla dokument såsom protokoll, årsredovisningar och ekonomiska rapporter tar för det mesta ordföranden eller kassören hand om. Tiden går och nyval, ohälsa eller andra orsaker kan medföra att dokumenten så småningom försvinner. En arkivansvarig kan fortlöpande arkivera dokumenten och med jämna mellanrum överlämna dem till det lokala arkivet i sin kommun, alternativt landstingsarkiven eller Riksarkivet och därmed säkra all information för framtiden – en kulturhistorisk skatt. Arkiverat material blir allmän handling för bland annat forskare att ta del av – en viss eftertanke om vad som anses vara viktigt och ska arkiveras kan vara skälig.

Se utförligare information på Riksarkivets hemsida www.ra.se

Att gallra rätt

Det kan vara knepigt att gallra bland alla de dokument en förening kan ha. Större föreningar och riksförbund har ofta ett kansli och mer omfattande verksamhet än en mindre, men i huvudsak är det protokollen, verksamhetsberättelser, verksamhetsplaner och ekonomiska berättelser som är de viktigaste dokumenten. I dokumentet beskrivs också vad som gäller för diarium, ekonomiska handlingar, medlemsregister, protokoll, minnesanteckningar, kurser/seminarier, enkäter och fotografier.

Protokoll arkiveras med ett års originalprotokoll i en arkivkartong tillsammans med möteshandlingar och bilagor. En större förening kanske väljer att ha originalprotokollen i en arkivkartong och fördela möteshandlingar och protokollskopior från resp. möte i separata arkivlådor.

Fotografier av historiskt värde arkiveras med namn på fotograf och objekt skrivet på baksidan. Fotografier har fotografens upphovsrätt i 70 år, eller efter fotografens död, att beakta. Fotografier på helt okända personer eller miljöer slängs. Det är svårt att slänga fotografier, men kan vara nödvändigt att begränsa det egna arkivet. Kanske kommunens arkiv kan ta hand om de bilder man själv inte vill/kan arkivera? Varje fotografi läggs med syrafritt arkivpapper emellan, samma typ som används vid protokollen, om man inte skaffar särskilda kuvert för förvaring av fotografier.

En kopia av varje broschyr, affisch (ska förvaras plant i särskilda affischlådor som Riksarkivet kan göra, meddela dem mått på affischerna, som läggs med en och en i lådan med ett arkivomslag emellan varje affisch) och mindre föremål såsom vimplar, flaggor, pins med mera. Affischerna behöver inte vara ”de allra största”; finns samma information på mindre storlekar väljs dessa. Det är bara föreningens egna böcker, kurser, informationsproduktion med mera som ska sparas i föreningens arkiv. Kungliga Biblioteket samlar in och bevarar nästan allt tryckt material som publiceras i Sverige.

Läs hela Av Lilian Ebadi Lindqvists handledning här.

Kvinnor på fikabordet

Tidskriften Historiskan har tillsammans med företaget Nabo tagit fram ett te och tre kaffesorter i syfte att sprida kunskap om kampen för kvinnors rättigheter.

Idén fick man i samband med firandet av hundraårsfirandet av införandet av allmän rösträtt. Teet heter Equali Tea och de tre kaffesorterna heter Frigga Carlberg, Signe Bergman och Gertrud Adelborg. De tre var viktiga förkämpar för införandet av allmän rösträtt. På baksidan av kaffeförpackningarna finns en kort biografi över den kvinna som gett namn åt innehållet. Teet och kaffet finns att köpa i webbshoppen www. Historiskan.se.

Området Öfre Manilla å Kongliga Djurgården, och Institutet för Döfstumma och Blinda åren 1812 – 1853

 Allmänna institutet för Dövas och Blinda historia är väl dokumenterad.[1] Redan år 1854 gav institutets direktor Ossian Edmund Borg, på eget förlag, ut en bok med titeln Om Institutet för Döfstumma och Blinda i Sverige; jemte en kort öfversikta af likartade stiftelser i främmande länder. Boken är tillägnad H. M. Konungen och H. M. Enkedrottningen – institutets höge välgörare respektive hulda beskyddarinna – och redogör för institutets tillkomst med fokus på stiftaren Per Aron Borg och institutets verksamhet fram tills tryckåret. I nämnda bok finns en illustration, betitlad Institutet för Döfstumma och Blinda bredvid Stockholm, som visar hur Institutets bebyggelse såg ut senast året före bokens utgivande.

Per Aron Borg förvärvade även Tolvöresholmen, senare benämnd Manilla holme. Det är väl dokumenterat att Per Aron Borg för egna medel år 1812 inköpte egendomen Övre Manilla och trädgården som låg söder om Djurgårdsvägen. Byggnaden på platsen var otjänlig som bostad vintertid, varför han med hjälp av medarbetare och elever byggde om byggnaden. Huset fick källare och inreddes med tolv rum och kök. Dessutom byggdes smedja, iskällare, ladugård för sex kor, stall för tre hästar samt bostad och spruthus för en brandvakt. Året därpå. Holmen var då åtskild från fastlandet med ett smalt sund, som överbryggades av en av Samuel Owen konstruerad järnbro.[2] [3]

Efter att ha kommit till insikt om omöjligheten att fortsatt behålla Övre Manilla som sin enskilda egendom, sålde Per Aron Borg år 1815 egendomen till institutet.[4] I försäljningen ingick dock inte den söder om vägen befintliga trädgården och inte heller Manilla holme, vilka områden fortsatt kom att ägas av Borg. I trädgården lät Borg året därpå uppföra en byggnad i tre våningar och vind under tegeltak, benämnd Manhem. Manhem och Manilla holme, och de där belägna byggnaderna, inköptes och övergick i institutet ägo först år 1840.[5]

Av den beskrivande texten under bilden framgår, att på Tolvöresholmen fanns bostäder för Institutets lärare, de dövstumma flickorna samt verkstäder. Längst ut på holmen skymtar en smal tornliknande byggnad med en anordning som sträcker sig utöver vattnet. Byggnaden är troligtvis det badhus som uppfördes 1838 för simundervisningens behov.

Nedanför den ännu befintliga skolbyggnaden låg en byggnad, benämnd Manhem[6], som innehöll skollokaler för dövstumma eleverna samt bostäder för de dövstumma gossarna. På Övre Manilla, byggnaden till höger i bild, fanns bostäder och skollokaler för de blinda eleverna, sedan denna undervisningen återetablerats 1846. Hösten 1847 färdigställdes ”stora salen å Öfre Manilla” för att tillgodose såväl behovet av samlingssal vid institutets gemensamma samlingar, som för de döva och de blinda elevernas behov av lokal för gymnastiska övningar, särskilt vintertid.

Illustrationen, ur Ossian Edmunds bok, ovan är en bild av de yttre ramarna för Allmänna institutet för Döfstumma och Blinda verksamhet vid 1800-talets mitt. Vi kan se byggnader och lokalisering av avdelningarna för döfstumma och blinda elever, bostäder för lärare, elever och övrig personal, verkstäder m.m. och det vi ser är bilden av ett mindre samhälle bredvid Stockholm. Bilden i sig säger emellertid ingenting om verksamheterna som bedrevs på platsen eller om det dagliga livet där, med ett undantag.

På bilden syns i bildens nederkant en roddbåt, med några människor. I den underliggande texten anges, att personerna i båten är elever vid institutet i uniform.[7] Institutet låg ju vid vatten – vid själva inseglingen till Stockholm och Skeppsbron, och eleverna var kvar på institutet även under sommarmånaderna och behövde sysselsättas under sommaruppehållet.[8] Sedan år 1829 hade Ossian Edmund Borg handlett institutets elever i simkonsten.[9] Som direktor grundade han år 1840 ”Manilla instituts simskola” vars elever låg i framkant i tävlingarna med Stockholms övriga två simskolor fram tills 1874, det år institutets elever fick fria hemresor i samband med sommaruppehållet.[10]

Genom bilden i Ossian Edmund Borgs bok från 1854 får en bild av den byggnation som succesivt försvann i och med att en ny skolbyggnad för Allmänna institutet för Döfstumma och Blinda togs i bruk 1864. Sundet mellan Manilla holme och fastlandet fylldes igen med de schaktmassor som uppkom när man lade grunden till den nya skolbyggnaden. Manhem revs 1881 och skolbyggnaden som stod färdig 1864, byggdes på med ytterligare en våning 1912.

Hjulångaren på bilden har ingenting med institutet att göra, men säger en del om bildens datering. De första fyra svenska ångfartygen byggdes 1831 och fram till 1833. Alltså är bilden yngre än så än så. Hjulångaren på bilden för möjligen tretungad flagga, även om det är svårt att se. Om så är, är det Örlagsflottans första maskindrivna transport- och bogserfartyg Gylfe som passerar Manilla holme på sin väg in till Stockholm. Tesen stryks av att hjulångaren på bilden har stora likheter med en annan bild med samma motiv av området Manilla[11] och av en oljemålning av J. Chr. Berger som föreställer hjulångarens återkomst till Stockholm med kronprinsfamiljen den 12 augusti 1835. Att bilden inte är senare än 1854 framgår att Gylfe förliste i oktober detta år.

Christer Degsell          

 *******************************************************************

 Redaktion
Beatrice Christensen Sköld (beatriceskold@gmail.com), Diana Chafik och Emil Erdtman

*******************************************************************

[1] Borg, Ossian Edmund (1854): A.a., Prawitz, Johan (1913): Manilla Dövstumskola 1812 – 1912. Dahlén, Siv (1992): Manillaskolans historia 1809 – 1923, Lavold, Anne-Berit (2009): Manillaskolan 200 år. Jubileumskrift 1809 -2009 m. fl.

[2] Arvidsson, Catrine: Per Aron Borg och Manilla. Publicerad i Tidskriften Kulturvärden 2001:3.

[3] Prawitz, Johan (1913): Manilla Dövstumskola 1812 – 1912, sid.86f.

[4] Prawitz, Johan (1913): A. a., sid 98f.

[5] Prawitz, Johan (1913): A. a., sid. 123ff och 183.

[6] Påbörjad 1815, klar 1816 men inredd 1817 – tagen i bruk våren 1817 Prawitz, s 124ff till följd av ökat elevantal byggs ´Manhem ut 1830 ut med två flyglar som sträckte sig fram till vägen- 150f

[7] Uniform för lärare och goss-elever infördes av Institutets direktion 1811.

[8] Eleverna beviljades fria hemresor med Statens Jernvägar först 1874 vilket ledde till att c:a 80% av eleverna reste hem under sommaruppehållet.

[9] Borg, O. E. (1854): Om Allmänna institutet för döfstumma och blinda i Sverige, jemte en kort öfversikt att likartade stiftelser i främmande länder, sid. 18f.

[10] Stockholms Simsällskaps 50 års fest 1877 – Jemte några upplysningar om nämnda sällskap samt simskolorna uti hufvudstaden och dess grannskap samlade och utgifne av O. E. Borg.

[11] Återgiven i Johan Prawitz (1913): A. a., sid. 129.

Medlemsblad nr 3, juni 2019

Läs som Medelmsblad 3 2019 PDF eller Medlemsblad 3 2019 WORD

INNEHÅLL

• Ordföranden har ordet: Kulturarvet allt viktigare för framtiden
• Rapport från HHF:s seminarium:  ”UNCRPD, vägen till en FN-konvention”
  • Välkommen
  • 1980 – 1995 med FN:s handikappår, expertmöte och standardreglerna
  • Standardreglerna och processen fram till arbetet med konventionen
  • Konventionen blir till
  • Alternativrapport och granskningen 2014
  • Dagsläget
  • Avslutning
• Ny styrelse
  • Guy Lööv
  • Anna Wallsten
• Danmark firar Bank-Mikkelsen
• Nytt arkivförbund

Ordföranden har ordet: Kulturarvet allt viktigare för framtiden

Handikapphistoriska föreningen ska vi fortsätta ha som namn enligt beslut på årsmötet nu den 26 april. Men vi ska nu också ha en viktig undertexten nämligen ”Synliggöra personer med funktionsnedsättning i ett historiskt perspektiv”. På ett bra sätt behåller vi kopplingen bakåt samtidigt som vi har en undertext som är med i tiden. Föreningen som startade för över 30 år sedan kommer att bli allt viktigare i framtiden. Något som märktes när vi genomförde vårt seminarium före årsmötet ”UNCRPD – vägen till en konvention”. Trots att det ändå inte är så länge sedan processen skedde så är det redan historia och en del av vårt kulturarv. Det var också lätt att konstatera att det är hög tid att dokumentera viktiga delar av processen som inte är känd för allmänheten och inte heller i funktionshinderrörelsen. Jag vill passa på och tacka alla medverkande. Ni bidrog med kompetens och engagemang till ett givande seminarium!

Vid årsmötet valdes förstås en ny styrelse. Denna gång var det två som lämnade och två som kom in. Det innebär att vi efter några år med turbulens och många personbyten finns det nu en kontinuitet i den nya styrelsen. Vi ser alla fram mot att på ett bra sätt lösa vår uppgift.

En som lämnade styrelseuppdraget är ett unikum inom HHF nämligen Claes G Olsson. Claes som är etnolog och har varit forskare vid Umeå Universitet var med och bildade föreningen 1987 tillsammans med Bengt Lindqvist och Rolf Utberg. Föreningen tackar Claes för hans stora insatser för föreningen under åren. Claes har därför nu blivit hedersmedlem i föreningen. Dessutom ska vi framöver ha ett seminarium med ett ämne som Claes väljer.

Under maj månad fick vi en förfrågan om vi kan ta hand om ett förbunds historiska material. Ett förbund som tidigare varit medlem i HHF men nu inte är det. Ett budskap till alla är att vi inte kan ta hand om historiskt material utan det ska bevaras i museer och arkiv som redan finns. Det kan vi ge tips om hur man gör. Vi planerar och ett seminarium om arkivfrågor.

Det visar att intresset för vår verksamhet finns även utanför kretsen av våra medlemmar. Tipset till alla som inte är medlemmar i HHF: se till att ni blir det snarast! Gå in på vår hemsida hhf.se och ansök om medlemskap. Vi behöver varandra.

Jan-Peter Strömgren, Ordförande

Rapport från HHF:s seminarium:  ”UNCRPD, vägen till en FN-konvention”

Det var rubriken på inbjudan till Handikapphistoriska föreningens seminarium i anslutning det följande årsmötet samma dag. Seminariet gjordes i samarbete med ABF-Stockholm och hölls också i deras lokaler på Sveavägen i Stockholm. Vi var i Sandlersalen och ett 60-tal personer var närvarande. Seminariet hölls på förmiddagen den 26 april 2019.

Medverkande:

• Tomas Lagerwall
  Handikappinstitutets/Hjälpmedelsinstitutets internationellt ansvarig 1983 – 1998, Rehabilitation Internationals generalsekreterare 2001 – 2008, sekretariat i IDA (International Disability Alliance).
• Kicki Nordström
  WFB (World Federation for the Blind) ordf. och vice ordf. och ledamot av IDA, arbetade på SRF bl.a. med Erik Staaf. Varit medlem av ”panel av expert” som var kopplad till FN:s särskilda rapportör.
• Lars Lööw
  Idag generaldirektör Svenska EFS-rådet. Var tidigare Handikappombudsman och deltog i en grupp för nationella MR institutioner vid arbetet med konventionen i FN.
• Annika Jyrvall Åkerberg
  Jurist på Civil Rights Defenders.
  Annika var med och arbetade med alternativrapporten från funktionshinderrörelsen i samband med första granskningen av Sverige av granskningskommittén i Geneve 2014.
• Mikael Klein
  Intressepolitisk chef på Funktionsrätt Sverige.
  Deltog i granskningen 2014 men också i den granskningsprocess som nu pågår.
• Christer Degsell
  Styrelseledamot i HHF med tidigare olika statliga tjänster och uppdrag inom funktionshinderområdet.
• Jan-Peter Strömgren
  Ordförande i Handikapphistoriska föreningen och dagens moderator.
  Ordförande IFHOH (international Federation of Hard of Hearing people, ledamot IDA 2005 – 2010, ordförande IDA 2009 – 2010. Deltog vid granskningen av Sverige 2014 i Geneve.

I inbjudan angavs följande bakgrund till seminariet:

”I år, 2019, är det tio år sedan UNCRPD trädde i kraft i Sverige. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska därmed följas i Sverige och har blivit en självklarhet i många sammanhang. Dock är det mycket kvar att göra. Den nämns som utgångspunkt i regeringens funktionshinderpolitik och den har blivit ett allt vassare juridiskt verktyg för personer med funktionsnedsättning.
Men vägen till ratificering av konventionen var allt annat än självklar. Inte minst för att idén om en särskild konvention om funktionsnedsättning möte motstånd inom den svenska handikapprörelsen.
Under seminariet kommer personer som var centrala i arbetet som ledde fram till konventionen berätta vad som startade processen, om motståndet som fanns och en den slutliga ratificeringsresan som är okänd för många, både inom och utanför handikapprörelsen.”

Välkommen

Seminariet startade 09.30 med att Handikapphistoriska föreningens ordförande Jan-Peter Strömgren hälsade såväl publik som deltagare välkomna till dagens seminarium. Han gjorde också inledningsvis en presentation av bakgrunden till konventionen ur ett svenskt perspektiv. Startpunkten sattes till år 1980 och det därpå följande FN:s handikappår.

Lokalen i FN-huset där huvuddelen av de formella förhandlingarna hölls vid framtagandet av konventionen.

• Processerna som startar processen påbörjas under 1980-talet. Exempelvis utsågs 1981 av FN till ett internationellt handikappår. Det viktigaste resultatet av detta år var världsaktionsprogrammet för handikappade, som antogs av generalförsamlingen i resolution 37/52. 
• 1981 bildas DPI, Disabled PeopIe  International
• 1987 arrangerade FN ett expertmöte om handikappfrågor. Expertmötet, som hölls i Stockholm, rekommenderade att generalförsamlingen skulle sammankalla en särskild konferens med uppgift att göra ett utkast till en internationell konvention.
• FN:s standardregler för delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning antogs 1993 och har varit ett enormt viktigt dokument för utvecklingen av mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Med standardreglerna följde en särskild FN-rapportör. Bengt Lindqvist var den första innehavaren av denna funktion.
• Panel of experts knöts till arbetet med standardreglerna.
• En milstolpe i arbetet för att funktionshinderfrågor ska behandlas som viktiga aspekter av de mänskliga rättigheterna är FN:s resolution 2000/51.
• I början av 2000-talet höjdes återigen röster, bland annat från Mexiko, med krav på att man skulle skapa en konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den svenska funktionshinderrörelsen var inte odelat positiv till detta.
• IDA (International Disability Alliance) en samlad internationell funktionshinderrörelse bildas.
• Konventionen antogs av FN:s generalförsamling i december 2006. Den öppnades för undertecknande den 30 mars 2007. Samma dag undertecknade 82 länder, däribland Sverige, den nya konventionen. Konventionen trädde i kraft den 3 maj 2008, när 20 stater hade ratificerat den.
• Genom att ratificera en konvention förbinder sig ett land definitivt för att följa den. Ratificeringen görs i de flesta stater av regeringen efter beslut i landets parlament. I Sverige fattade riksdagen detta beslut 2008 (och 2009 trädde den i kraft). 
• Granskning av hur länder lever upp till konventionen sker regelbundet av den s.k. granskningskommittén som FN har i Genevé. 2014 skedde den första granskningen av Sverige. Nu är det snart tid för den andra.

De som inbjudits att delta i seminariet är personer från Sverige som mer direkt varit inblandade i processen under olika skeden. De flesta av dessa deltog i konventionsarbetet utifrån uppdrag inom olika internationella organisationer. Det svenska engagemanget var från början begränsat och i vissa fall till och med negativt. Många andra personer skulle också kunnat vara aktuella men tiden blev den begränsande faktorn.

1980 – 1995 med FN:s handikappår, expertmöte och standardreglerna

Christer Degsell gav en beskrivning av det svenska engagemanget kring dessa aktiviteter. Inledningsvis tog Christer avstamp i aktiviteter inom den svenska funktionhinderrörelsen som resulterar i en rapport 1972 ”Ett samhälle för alla”. Ett princip- och handlingsprogram för Handikappförbundens Centralkommitté. Programmet antogs efter ett års interna diskussioner inom HCK:s medlemsförbund av mer än 400 representanter från 20 handikappförbund. 

1981 kom sedan FN:s internationella handikappår. I Sverige ledde det till ett handlingsprogram från regeringen i handikappfrågor

1987 genomfördes FN:s expertmöte om handikappfrågor i Stockholm. Där föreslog man en konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Men det gick inte att uppnå enighet bland FN:s medlemsstater om förslagen.

Processen som påbörjats leder däremot till att FN 1993 FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Standardreglerna består av 22 regler inom 8 huvudområden.

• Tillgänglighet
• Utbildning
• Arbete
• Ekonomisk och social trygghet Familjeliv och personlig integritet
• Kultur
• Rekreation och idrott
• Religion

Standardreglerna och processen fram till arbetet med konventionen

Tomas Lagerwall och Lars Lööv gav i en dialog sina versioner av vad som hände under processen från standardreglerna till arbetet med konventionen påbörjades 2005. Lars PowerPoint-bild på detta var:

• Arbetet fram till 1993 och standardreglerna var omfattande och engagerade flera delar av FN
• WHO och ILO hade egna program  kopplade till funktionshinderfrågor, inte minst WHOs arbete med Community based rehabilitation 
• Standardreglernas betydelse för att sprida frågor om situationen för människor med funktionsnedsättningar kan inte överskattas. Bengt som rapportör öppnade så många dörrar och startade massor av utvecklingsinsatser. 
• Under 1990-talet kom också de första nationella diskrimineringsförbuden i t.ex. USA och GB.

En konvention var inte någon självklarhet men Lars visade nedanstående text på en PowerPoint-presentation:

• Méxicos initiativ handlade inte om en MR-konvention utan en bred och omfattande konvention under samma sociala paraply (Commission for Social Development) som FN:s standardregler
• Det ledde till en omfattande diskussion om var i FN-systemet konventionen skulle landa och vilken roll den skulle få. 
• MR-sidan med Högkommissarien för mänskliga rättigheter i spetsen vann. Det fanns också annat motstånd. Bl.a. utryckte Bengt Lidqvist efarhåga för att det framgångsrika arbete han bedrivit som Speciell rapportör kunde riskeras. 
• Jag tror att Bengts arbete snarare var en förutsättning för tillkomsten och inte minst för den snabba och omfattande ratificeringen av konventionen.

Kicki Nordström kom också in i den här diskussion med sin initierade inblick i hur den internationella funktionshinderrörelsen organiserade sig och bland annat bildade IDA utifrån den redan existerande ”panel of experts. En process som verkligen skulle behöva nedtecknas.

Konventionen blir till

Kicki Nordström och Tomas Lagerwall berättar inledningsvis om stora och mindre händelser med intressanta detaljer kring vad som försiggick både öppet och i kulisserna. Processer och händelser som fick FN att till slut bestämma sig för att påbörja konventionsprocessen.
Lars Lööv fortsatte med att beskriva för sin del hur en grupp med nationella MR-funktioner bildades och som han som Handikappombudsman i Sverige deltog i. 

• Under första förhandlingsomgången var jag anmäld som delegat i den svenska statens delegation. Det skedde på kort varsel så jag kunde aldrig åka till New York. 
• Från andra förhandlingstillfället deltog HO som oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter på alla möten, antingen genom mig eller någon annan medarbetare eller båda delarna. 
• HO utsågs ungefär halvvägs in i förhandlingarna att i samarbete med Irland företräda samtliga Europas NHRI i förhandlingarna.

Han beskrev vad han och Handikappombudsmannen gjorde i processen vid sidan av förhandlingstillfällena. 

• Arrangerade ett möte med NHRI och funktionshinderrörelsen i Stockholm
• Arrangerade ett arbetsmöte för europeiska NHRIs i Stockholm 
• Arrangerade ett förmöte i New York inför en av slutförhandlingarna
• Deltog i ett arbetsmöte arrangerat av Irlands kommission för mänskliga rättigheter
• Deltog i ett arbetsmöte för NHRI och akademier arrangerat av juridiska fakulteten på Harvard
• Deltog på flera nätverksträffar med NHRI hos FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra möten på Europeisk nivå.

Lars redogjorde också för två doktorsavhandlingar som beskriver konventionsprocessen. De gjordes som ett resultat av Handikappombudsmannen (HO) arbete i samband med framtagandet av konventionen. De aktuella avhandlingarna är:

• HO bidrog till forskningen genom att låta en doktorand, Anna Bruce, från Raoul Wallenberg institutet delta under HOs namn. 
• En av de tidigare medarbetarna på HO, Anna Nilsson, har även hon doktorerat på konventionen

Under presentationerna fördes spontana samtal mellan presentatörerna och med moderatorn som också deltagit i processen i FN på plats. 

Alternativrapport och granskningen 2014

Annika Jyrwall-Åkerberg beskrev sin egen karriär inom FN där hon upptäckte tekniken med att skriva en alternativrapport. Något som den svenska funktionshinderrörelsen blev intresserade av och sedan också gjorde en till 2014.års granskning. Annika höll i detta arbete. Just nu håller den samlade funktionshinderrörelsen på med ett liknande arbete som också ska leda till en alternativrapport som ska lämnas till FN:s granskningskommission i Geneve. 

Dagsläget

Mikael Klein berättade om det arbete som nu pågår inom funktionshinderrörelsen för att ta fram en alternativrapport. Mikael lyckades inte visa sin PowerPoint-bilder vid seminariet men det var detta han bland annat informerade om:

• Konventionens övervakningskommitté lämnade sin frågelista (List of Issues) till Sverige i oktober 2018
• Svenska regeringen ska lämna svar på frågorna senast den 1 oktober 2019
• Sverige kallas till förhör tidigast 2020.

Nio arbetsgrupper arbetar just nu:

• Lag och genomförande (1-5,13,33) Värd: Ola, ILI
• Tillgänglighet (9, 11, 20) Värdar: Karro, DHR, Marie-Louise, Astma Allergi
• Demokrati (18, 29, 21) Värd: Bengt-Erik, Dyslexiförbundet
• Arbete och försörjning (26,27,28) Värd: Annica, Attention
• Hälsa (25,26,30) Värd: Eva-Maria, Reumatikerförbundet
• Tvångsvård (10, 14-17) Värdar: Jimmie, RSMH 
• Barn, familj, utbildning (7,23,24) Värd: Agneta, Autism Asperger
• LSS (19, 12) Värd: Anna, Downföreningen
• Medvetandegöra, uppföljning (6-8, 22, 31, 32) Värd: Peter, Lika Unika

Arbetsgrupperna bedömer efterlevnaden av artiklarna

• Finns svensk lagstiftning?
• Fungerar det i praktiken?
• Är rättigheterna utkrävbara?
• Följs rättigheterna upp? (monitoring)
• Finns kunskap och medvetenhet? (statsförvaltning, rättsväsende, rättighetsbärare)

Mikael berättade att arbetsgrupperna ska samla och sammanställa fakta (statistik, forskning, rapporter). De ska vara klara i oktober 2019. En nationell rapport ska publicera den 3 december 2019.

Avslutning

Jan-Peter Strömgren sammanfattade dagen med att konstatera att vi nog alla under seminariet fått ny information som tidigare inte varit känd för en bredare grupp. Jan-Peter berättade också om att HHF nu kommer att åter igen söka medel från arvsfonden för att få möjlighet att dokumentera det som under seminariet behandlats och beskrivits. 

Det är viktigt att vi tecknar ned och beskriver processen så att inte minst de unga och nya inom funktionshinderrörelse kan läsa och lära av historien. Den internationella funktionshinderrörelsen kan verkligen vara stolt över det arbete som man utförde före och under konventionsarbetet. Under devisen ”Nothing about us without us” lyckade man påverka textinnehållet med ca 75 procent.

Ny styrelse

Samma dag som seminariet om handikappkonventionen hölls hade HHF också sitt årsmöte. Nya ledamöter i HHF:S styrelse är Guy Lööv och Anna Wallsten, som efterträder Gunnar Sandström, SRF. De presenterar sig här nedan. I övrigt består styrelsen av J-P Strömgren, ordförande, Karin Månsson, sekreterare, Erling Södergren, kassör, Beatrice Christensen Sköld, redaktör, Emil Erdtman, Diana Chafik och Lars Hagström.

     Foto: Linnéa Bengtsson

 Guy Lööv

Jag började vid årsskiftet 1978/79 som handläggare på Synskadades Riksförbund (RF). Mina arbetsuppgifter inkluderade utbildning, arbete och rehabilitering. I mitten av 1980-talet skrev jag också en bok tillsammans med Håkan Ceder som hade titeln Utestängd – om handikappades arbetsvillkor. Jag utsågs också under denna tid till sakkunnig i Dataeffektutredningen. 

1988 började jag som intressepolitisk chef på DHR, där jag var anställd fram till 2001. Under tiden var jag dok tjänstledig vid några tillfällen för att arbeta som sekreterare i statliga utredningar. Den första om personliga assistenter. Efter en tid fick jag ett nytt uppdrag, som sekreterare i Lönebidragsutredningen och slutade då vid DHR. Därefter deltog jag i slutarbetet med Assistanskommittén.

År 2006 började jag arbeta som handläggare vid Pensionärernas Riksorganisation (PRO), där mina huvudsakliga arbetsuppgifter rörde äldreomsorg, kommunala pensionärsråd och tillgängliga miljöer. 2014 anställdes jag som politisk sakkunnig hos statsrådet Åsa Regnér. Jag slutade där efter ett år och blev då sekreterare i en statlig utredning om Hur man kan utveckla verksamheten med hjälp av välfärdsteknik.

Anna Wallsten

Anna Wallsten heter jag och arbetar som verksamhetsledare på Synskadades museum och som arkivarie på Synskadades riksförbund. Jag har förutom arkivarieutbildning en fil.kand. i etnologi. Min första kontakt med HHF var i samband med skrivandet av min kandidatuppsats ”Anpassad identitet – Om kvinnor med affektiva diagnoser och deras kontakter med psykvården”. Det ledde till att jag senare fick en praktikplats på Nordiska museet i HAIKU-projektet. Jag var också, som företrädare för Synskadades museum, en av deltagarna i nätverket FOKUS. 

Tidigare har jag suttit som ordförande för Ångestsyndromssällskapet i Västerås, och jag har nu en styrelsepost i föreningen Per Aron Borgs vänner. Som anställd på Synskadades museum brinner jag för att öka förståelsen för synskadades livsvillkor både förr och nu – inom och utanför vår organisation. Jag jobbar också med att försöka bredda perspektiven för att få syn på de berättelser som ”minoriteter inom minoriteten” bär på.  

Innan jag hamnade i Stockholm och kulturarvsbranschen bodde jag i Västerås och arbetade som mediasäljare. På fritiden tycker jag om att läsa och titta på intressanta dokumentärer. Den tid som blir över spenderar jag på Friskis&Svettis, på någon bra konsert i Stockholmsnatten eller med min dotter Luna. 

Danmark firar Bank-Mikkelsen

Dansk Handicapforbund håller en konferens den 7 juni till minnet av Niels Bank-Mikkelsens insats för rättighetstänkandet i Danmark.

Konferensen hålls i Handicaporganisationernes Hus i Hᴓje Tåstrup. Bland talarna märks professor Birgit Kirkebᴂk och landsformand Sytter Kristensen.

Anmälan kan ske på www.handicaphistrorien.dk , där ni också kan se ett detaljerat program.

Konferensen kostar 900 danska kronor för icke-medlemmar. 

Nytt arkivförbund

Den 13 – 14 maj höll det Svenska Arkivförbundet vårmöte och stämma på Stockholms Stadsarkiv.  Det var det nya arkivförbundets första årsmöte.  Det har kommit till genom en sammanslagning av Folkrörelsernas arkivförbund (FA) och Näringslivets arkivförening (NAF).  

Blad talarna fanns TF riksbibliotekarien Lars Ilshammar, riksantikvarie Lars Amreus och riksarkivarien Karin Åström. Stadsarkivarien Lennart Ploom som också var värd för stämman berättade om Stadsarkivets nya lokaler vid Liljeholmkajen, som dock inte ersätter lokalerna på Kungsklippan och Frihamnen utan är ett komplement. Det blir nu lättare att studera bebyggelsehandlingar, vård- och sjukhusarkiv och inte minst föreningsarkiv. Efter konferensen gjorde deltagarna ett studiebesök på Liljeholmskajen.  

För att ta sig till de nya arkivlokalerna kan man åka röda linjen (T-bana) till Liljeholmen eller buss 160 från Gullmarsplan och har hållplats nära arkivet.

Den officiella invigningen av arkivet blir först i höst.  

****************************************************************

Redaktion: Beatrice Christensen Sköld (beatriceskold@gmail.com), Diana Chafik och Emil Erdtman

****************************************************************