Jämlikhet, solidaritet, trygghet och rättvisa har varit grundpelarna i det svenska välfärdsbygget.  Har detta gällt fullt ut i den svenska välfärdsutvecklingen? Hur och i vilken utsträckning har den svenska funktionshinderrörelsen bidragit till att dessa principer ska gälla? Vilka reformer har varit mest avgörande i funktionshinderrörelsens kamp för ett samhälle för alla? Hur kommer det sig att FN-konventionen för personer med funktionsnedsättningar och politiska beslut, fattade av regering och riksdag om jämlikhet och mänskliga rättigheter, i många avseenden har blivit till intet förpliktigande de senaste 15 åren?

Dessa frågeställningar var utgångspunkten för presentationer och diskussion vid HHF:s seminarium den 16 december 2016.

Seminariet var en gåva till tre tidigare aktiva och centrala personer i HHF som valt att träda tillbaka vid senaste årsmötet. De tre är Barbro Carlsson, Lennart Nolte och Birgitta Andersson (bilden nedan). De hade själva fått möjlighet att bestämma vad seminariet skulle handla om och vilka de önskade som medverkande. Temat de valt var Från välgörenhet till välfärd.

Efter välkomstord av Jan-Peter Strömgren tog Maria Johansson, ordförande LikaUnika, över som moderator för seminariet.

Förste talare var Magnus Tideman, professor i handikappvetenskap vid Högskolan i Halmstad, som under rubriken Från välgörenhet till välfärd(?) till ??? gav ett forskarperspektiv på funktionshinder och levnadsvillkor.

Näste medverkande var Wilhelm Ekensteen, hedersdoktor, författare och under många år verksam som företrädare för DHR och Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA.

De inledande presentationerna följdes av ett panelsamtal där föredragshållarna fick sällskap av Lars Lindberg, skribent och föreläsare om funktionshinderpolitik och mänskliga rättigheter, samt Ann Jönsson, SRF.

Ett 60-tal deltagare deltog i seminariet som genomfördes i samarbete med ABF Stockholm.