Nya böcker: Styvsystrar – synen på kvinnor med funktionsnedsättning förr och nu

Författare: Margareta Persson

Boken handlar om att kvinnor och män med funktionsnedsättning behandlas olika, både förr och nu. Och att kvinnor med funktionsnedsättning fortfarande har det sämre än män med samma funktionsnedsättning. I boken berättar olika kvinnor hur livet kan se ut idag.

Styvsystrar - BomslagGenusordningen i kombination med funktionsmaktsordningen – den som innebär att den som har en avvikande funktionalitet systematiskt utestängs på olika sätt – skapar ett dubbelt förtryck. Boken visar främst hur kvinnor som är döva och använder teckenspråk, som har rörelsenedsättning, synnedsättning, intellektuell funktionsnedsättning och psykisk ohälsa betraktats och betraktas. Men förtrycket finns oavsett funktionsnedsättning.

Synen på sexualitet varierar, kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning betraktades tidigare som farliga för män och låstes därför in på institutioner och steriliserades. Kvinnor med rörelsehinder har betraktats som asexuella och ifrågasatts som mödrar. Döva kvinnor har utsatts för övergrepp som de aldrig kunnat berätta om. Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts idag för mer våld än andra kvinnor. Och våldet mot dem kan förutom fysiskt våld handla om att utnyttja funktionsnedsättningen för att förnedra dem.

I boken redovisas hur 11 av kvinnorörelsens tidningar sedan början av 1900-talet fram till nu agerat. Ibland har kvinnor med funktionsnedsättningar varit kamrater, ibland har de varit totalt nedvärderade och ibland osynliggjorda. De har helt enkelt behandlats som styvsystrar.

Ellen Key trodde att i framtiden kommer människor att ”med samma avsky betrakta defekta människors giftermål, som man nu betraktar giftermål mellan syskon.” Både hon och den unga Elise Ottesen-Jensen ville avliva personer med svåra funktionsnedsättningar. Elin Wägner ville att ”de produktiva, de givande medlemmarna av samhället” inte skulle behöva släpa på ”så många passiva, endast tyngande.” Den radikala kvinnorörelsen gick i spetsen för att få bort ”mindervärdiga människor” från samhället, vilket visas i boken.

Men på 1950-talet ändrade kvinnorörelsen synsätt, då gick de i stället i främsta ledet för att man skulle satsa på handikappade och ”handikappade medsystrar”. Fast de vänsterradikala tidningarna var helt tysta. Några årtionden senare försvann kvinnor och män med funktionsnedsättning nästan helt från de traditionella kvinnotidningarna, som under några decennier drivit frågorna så hårt. Men uttalat feministiska tidskrifter, som Bang och Fempers, har under 2010-talet införlivat funktionsnedsättning naturligt i sin normkritik.

De mycket nedvärderande synsätten på funktionsnedsättningar, som frodades under den första delen av 1900-talet finns delvis kvar, fast de kläs i andra ord. Är fosterdiagnostiken som den används nu ett arv från den tiden? Är vissa inlägg i dödshjälpsdebatten det också, när man inte vill ha ett ”ovärdigt” slut och då exemplifierar med att man blir beroende av andras hjälp med intima saker?

Flera av kvinnorna i boken beskriver hur de av vården idag uppmanats att göra abort, vilket de vägrat. Andra berättar om hur deras män betraktas som ”fina”, bara därför att de är tillsammans med en kvinna som är synskadad eller har en rörelsenedsättning.

Boken kan beställas från bokhandeln/nätbokhandeln. Beställ Styvsystrar från AdLibris här >
Den kommer också som talbok och på punkt.

Margareta Persson
margareta@jamstallt.se