Medlemsblad 1/2015 i Lättläst version
ÅR 2015
hhf HANDIKAPPHISTORISKA FÖRENINGEN
Medlemsbladet ges också ut i lättläst version. Här är ett exempel: Nummer 1/Lättläst Februari 2015
ORDFÖRANDE HAR ORDET
Birgitta Andersson är ordförande i Handikapphistoriska Föreningen.
I detta Medlemsblad skriver hon om en viktig minnesdag.
FN har bestämt, att den 27 januari varje år ska vara en minnesdag.
Då ska vi tänka särskilt mycket på alla som dog i koncentrationsläger
under andra världskriget.
Flera miljoner människor plågades och dog i sådana läger.
De brukar kallas Förintelsens offer. (Förintelse betyder att ta död på någon).
Nazisterna bestämde på den tiden i många länder i Europa.
De tyckte inte att alla människor är lika mycket värda. Därför ville de inteatt exempelvis judiska människor, romer och människor som var sjuka
eller hade någon funktionsnedsättning skulle leva.
Nazisterna ansåg, att vissa människor var bättre än alla andra
och bara sådana människor skulle få finnas i samhället.
Ett mycket känt koncentrationsläger hette Auschwitz.
I år är det 70 år sedan människorna i det lägret blev fria.
För väldigt många var det för sent – de var döda eller så svårt skadade
att de dog snart efter befrielsen. De som levde vidare hade kvar
svåra minnen och mardrömmar. Några av dem har orkat berätta om det.
De är i dag gamla människor men försöker hålla minnena levande
för att detta hemska inte ska hända igen. De vill att vi ska lära oss av allt
som de var med om. Det är starkt gjort av dem!
Vi ska också komma ihåg, att det fanns människor i Sverige
som tyckte precis som nazisterna och ansåg att människor hör till olika raser.
En del raser tyckte de var bra, andra tyckte de var dåliga.
Det fanns också forskare som tyckte att det var viktigt
att beskriva varför en del människor skulle vara mindre värda än andra.
I Uppsala startade år 1922 ett särskilt institut för rasbiologi.
Där arbetade forskare som trodde på idéer om att ett land kunde bli bättre
om vissa människor inte fick föda några barn.
Forskarna och en hel del andra människor tyckte att staten skulle bestämma
vilka som inte kunde vara värdefulla medborgare.
Birgitta Andersson skriver att vi alla måste komma ihåg detta.
Vi måste tänka på att samma idéer om människovärdet kan komma fram
i diskussioner och politiska förslag idag.
Hon tycker att det har varit alldeles för lite information
och diskussion om alla barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning
som dog eller skadades svårt i läger som Auschwitz.
Tidningar och andra media har inte heller berättat mycket om
hur illa det rasbiologiska institutet i Uppsala beskrev och tänkte
om människor med funktionsnedsättningar och deras liv.
Birgitta Andersson slutar med att påminna oss alla om historien.
Vi ska ”titta i backspegeln”, minnas vad som hände i Auschwitz och andra läger
och lära oss hur vi ska vara rädda om människovärdet.
ÅRSMÖTE OCH KONFERENS
HandikappHistoriska Föreningen har sitt årsmöte
Fredagen den 17 april 2015 klockan 10.00 – 12.00.
Plats : Sandlersalen i ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm.
Klockan 13.00 – 16.00 ordnas en konferens (i samma lokal som årsmötet).
Konferensen handlar om att det är viktigt att komma ihåg sin historia.
Program kommer tillsammans med handlingarna till årsmötet.
HandikappHistoriska Föreningen samarbetar med ABF om konferensen.
RAPPORT FRÅN VALBEREDNINGEN
Valberedningen har kommit igång med sin uppgift.
Här är namnen på de personer i styrelsen
som enligt stadgarna ska väljas om eller ersättas av någon annan
på årsmötet i april.
Birgitta Andersson (ordförande) Britta Andersson
Claes G.Olsson (vice ordförande) AnnCharlotte Carlberg
Barbro Carlsson Gunilla Stenberg Stuckey
Sonja Calais van Stokkom Stig Larsson
Revisorer Revisorsersättare
Frank Lembcke (revisor) Karin Thornberg Arvidsson
Roine Hangvar (revisor) Steinar Walsö-Kanstad
Valberedningen tycker att det är bra
om medlemmar i föreningen kommer med förslag
på personer som kan vara med i styrelsen eller vara revisorer
eller revisorsersättare.
Valberedningen måste ha förslagen senast den 20 februari 2015.
Skicka förslag till valberedningen:
Karin Westlund karin.westlund@ownit.nu (Karin är sammankallande)
Kristinebergsvägen 10
112 44 Stockholm.
Bengt Lindqvist bengt.lindqvist@telia.com
Linnea Gardeström nea.g@telia.com
BÄTTRE MEDLEMSSERVICE
HandikappHistoriska Föreningens medlemmar ska få
bättre medlemsservice och mera information.
Det blir ett nytt medlemsregister och hemsidan ska bli tydligare och snyggare.
Nytt medlemsregister
Kontakten med medlemmarna blir enklare och bättre
med ett nytt medlemsregister. Det går att använda på många sätt.
Vi prövar oss fram och börjar med utskicket om medlemsavgiften
för år 2015. Sedan ska vi använda registret mer och mer.
Hemsidan
Adressen är samma som förut:
www.hhf.se
Men vi håller på att gå igenom hemsidans olika delar.
Hela styrelsen hjälper till att göra texter tydliga och aktuella.
Vi vill gärna ha hjälp av er medlemmar med synpunkter och tips
på nytt och intressant innehåll till hemsidan!
Tips och förslag kan mailas till Britta Andersson:
F O K U S – Handikapphistoriska Föreningens projekt
tillsammans med Upplandsmuseet.
Projektledaren Diana Chafik berättar om nytt som hänt i projektet:
Under oktober och december år 2014 medverkade projektet med tre föredrag
på Stockholms universitet och på Nordiska Museet i Stockholm.
Föredragen handlade om hur berättelser kan samlas in från personer
med olika funktionsnedsättningar och varför det är viktigt, att det finns
sådana berättelser i museernas samlingar och utställningar.
Studenter som var med på föreläsningarna blev mycket intresserade.
Som vi tidigare berättat här i Medlemsbladet
så har FOKUS-projektet en särskild utbildning för personer
som arbetar på museer i olika delar av Sverige.
Den 29 och 30 januari i år var det utbildningens tredje gång.
Då handlade utbildningen om museernas samlingar av saker ,foton, berättelser
och praktiska frågor om hur samlingarna kan användas. Det var också föredrag
som handlade om personer med funktionshinder och hur deras erfarenheter
ska tas tillvara.
OM VIKTIGA ERFARENHETER OCH UTSTÄLLNINGAR
Lena Palmqvist är avdelningschef på Nordiska museet i Stockholm.
Hon var med i styrgruppen för Haiku, ett projekt som var ett samarbete
mellan HandikappHistoriska Föreningen och Nordiska Museet.
Hon berättar här, hur erfarenheter från Haiku nu kommer till nytta
i en ny utställning som just öppnats på Svenska Institutet i Stockholm.
Det handlar om en foto-utställning med bilder på fjorton personer
med olika funktionsnedsättningar. Personerna berättar också om sina liv,
sina drömmar, glädje och sorg. Fotografen som tagit bilderna heter
Markus Marcetic.
Det finns en katalog på engelska med alla bilderna och berättelserna.
Texterna i utställningen har också fått något som heter QR-koder.
Det är ett nytt sätt som gör att du kan lyssna på texterna i en mobiltelefon
och samtidigt få syntolkning av bilderna.
Utställningen ska visas i många länder under år 2015:
I Georgien,Turkiet och Brasilien. Den har redan varit i Sankt Petersburg.
Det är en stor stad i Ryssland. Utställningen ska också visas
i huvudstaden Moskva och i flera andra ryska städer.
I Sankt Petersburg fick utställningen flera bilder och texter
som handlade om personer just från den staden.
Så ska det bli också i andra städer, där utställningen visas.
Tanken är att det ska ordnas diskussioner
och andra program i varje stad där utställningen visas.
Lena Palmqvist skriver att erfarenheterna av projektet Haiku
var viktiga på många sätt för att fotoutställningen skulle bli bra.
Särskilt utställningen ”Livsbild – 20 röster i tid och rum” gav många idéer.
Både fotoutställningen på Svenska Institutet och ”Livsbild” handlar om
att människor med funktionsnedsättning ska kunna ge oss alla nya kunskaper
genom att själva berätta om sina liv.
NYHETER OM UTSTÄLLNINGEN LIVSBILD
Birgitta Andersson och Diana Chafik tycker att det är fantastiskt
att utställningen Livsbild fått en ”uppföljare” som ska besöka många länder
och som redan varit i Ryssland!
Det visar, att utställningen Livsbild verkligen kan påverka!
Därför tycker Birgitta Andersson och Diana Chafik att fler ska ta chansen
att visa Livsbild i hela Sverige. Utställningen har nu varit i Västerås
och är färdig att gå vidare.
De skriver: Låt er inspireras! Hyr utställningen Livsbild – 20 röster i tid och
rum, ordna temakvällar och visningar!
För information och bokning: Kontakta Diana Chafik
Tel 018 – 16 91 27 eller med epost: diana.chafik@upplandsmuseet.se
VILHELM EKENSTEEN BLIR HEDERSDOKTOR
När någon har gjort något extra bra inom ett viktigt område,
kan ett universitet kalla henne eller honom för ”hedersdoktor”.
Det brukar vara mycket högtidligt, när någon blir hedersdoktor.
Vilhelm Ekensteen blir hedersdoktor vid universitetet i Lund i maj i år.
Barbro Carlsson berättar om den viktiga bok som Vilhelm Ekensteen skrev
redan år 1968. Boken heter ”På folkhemmets bakgård”.
Den handlar om hur ett bättre samhälle ska vara.
Där ska personer med funktionsnedsättning kunna leva ett normalt liv.
Det ska inte bero på välgörenhet utan på att både samhället
och funktionshindersorganisationerna ser det som något självklart.
Vilhelm Ekensteen skrev om att det fanns brister i grundsynen
hos både samhället och organisationerna.
Barbro Carlsson tycker att boken är lika viktig nu som när den kom ut.
Hela tiden behövs budskapet om solidaritet och respekt
för alla människors rätt till ett bra liv.
Vilhelm Ekensteen har kämpat för detta i alla år.
Han har skrivit många artiklar i tidningar och böcker.
Han har haft flera viktiga politiska uppdrag och varit expert
i stora statliga utredningar. Många har haft nytta
av hans stora kunskaper och engagemang i samhällsfrågor.
Inte minst har han medverkat i många sammanhang
som handlat om personlig assistans.
Barbro Carlsson tycker att det är så rätt
att universitetet i Lund nu vill hedra Vilhelm Ekensteen
för allt han har gjort under många år för att samhället ska bli bättre.
Barbro Carlsson tycker att det känns som en heder
för alla som arbetat tillsammans för ett samhälle för alla.
OM EN NY BOK:
”JAG VILL OCKSÅ VARA EN ÄNGEL!”
Claes G.Olsson, föreningens vice ordförande, skriver om en ny bok.
Boken har en lång titel.(”Jag vill också vara en ängel”. Om upplevelser av
delaktighet i Svenska kyrkan hos personer med utvecklingsstörning.)
Författaren heter Linda Vikdahl, hon är både präst i Svenska kyrkan
och forskare. Hon har undersökt ,hur kyrkan bemöter personer
med utvecklingsstörning och vad personerna själva tycker om kyrkan.
Claes G. Olsson anser, att boken har ett intressant ämne.
En del svar på frågorna till personerna med utvecklingsstörning
går att förstå på fler sätt än vad Linda Vikdahl skriver.
Det skulle behövas en djupare diskussion om det.
Det behöver också forskas mera om kyrkans betydelse för skolor
och andra institutioner för barn och vuxna med funktionsnedsättning.
Det finns både goda och dåliga saker att beskriva.
Claes G. Olsson tycker att HandikappHistoriska Föreningen
ska diskutera frågor om religioner och deras olika uppfattningar
om människor med funktionsnedsättning.
INTERNATIONELLA FRÅGOR
Stig Larsson är med i styrelsen
för HandikappHistoriska Föreningen.
Han försöker skaffa information om handikapphistoria i andra länder.
Han tycker att vi i Sverige borde bli bättre på att ta tillvara
kunskaper och information från andra länder. Vi borde vara mer intresserade
av den handikapphistoriska forskningen i andra länder.
Det kan naturligtvis finnas hinder för att vi inte kan så många språk
och att vi kanske inte är så duktiga i engelska som vi ofta tror.
Ett annat hinder kan vara att vi är mycket upptagna av frågor
som handlar om vår egen tid och inte riktigt förstår värdet
av att undersöka och lära oss av erfarenheter från äldre tider.
Stig Larsson påminner om att styrelsen vid sitt förra möte tyckte
att det kunde vara intressant att någon gång ordna en konferens
om olika religioner och deras inställning till funktionsnedsättningar.
.
Stig Larsson skriver att det har funnits olika uppfattningar om detta.
En del uppfattningar har varit stora hinder för personer med
funktionsnedsättning. Andra uppfattningar har varit ett gott stöd.
Stig Larsson berättar att det i USA finns intresse för frågor
om religion och funktionsnedsättningar.
I november i år ska det vara en konferens om sådana frågor
i staden Atlanta, USA.
VIKTIG HANDIKAPPHISTORIA
Vi har tidigare berättat en hel del om Helen Keller
som levde under åren 1880 till 1968.
Hon har betytt mycket för många människor.
Hon visade, hur hon kunde leva ett aktivt liv med många resor
över hela världen. Hon var dövblind, men hon ville inte att det skulle vara ett
hinder.
Hon var mycket bra på att uttrycka sig på ett sätt som många kom ihåg.
Här är ett exempel. Gunilla Stenberg Stuckey,
som tillsammans med Solveig Johansson Grip gör Medlemsbladet,
har översatt från engelska till svenska och sedan har vi gjort det lättläst:
En person som har stora funktionsnedsättningar vet inte om
hur mycket hon eller han egentligen kan. Det märker personen själv
bara när hon eller han blir bemött på ett bra sätt och får uppmuntran
att skaffa sig ett eget liv.
Helen Keller levde verkligen ett rikt liv. Det syns i en dokumentärfilm
där hon själv spelar huvudrollen .Filmen blev så uppskattad
att hon fick ett mycket fint och välkänt filmpris år 1955.
Hon fick en” Oscar”! Det upptäckte Gunilla Stenberg Stuckey på en bild,
där Helen Keller sitter med Oscarsstatyetten i famnen.
Här är en annan av Helen Kellers tankar:
”Medan de sa, att det inte var möjligt att göra,
så gjorde jag det”.
Hon var inte rädd för utmaningar!
————————————————————————————————–
OM ATT ÄNDRA ADRESS
Om du får en ny adress eller en annan epost-adress, så är det viktigt
att meddela Britta Andersson epost: britta.andersson@comhem.se
Kontakt med styrelsen
Epost-adresser till personer i styrelsen finns
på hemsidan www.hhf.se (se på ”Om föreningen”)
Ansvariga för Medlemsbladet nummer 1,år 2015:
Gunilla Stenberg Stuckey, epost: gunilla.stuckey@comhem.se
Solveig Johansson Grip, epost: solveig.grip@telia.com
Lättläst: AnnCharlotte Carlberg
