Nyligen utkom biografi En Qvinna läkare! (2021) över Sveriges första kvinnliga läkare, Karolina Widerström (1856–1949). Boken är skriven av sex författare, varav jag är en, med professor emeritus Eva Blomberg som redaktör. I boken avslöjas att Karolina, som officiellt inte hade några syskon, i själva verket hade en halvsyster Lovisa (1846–1938). Om henne handlar denna artikel.
Jag har i den nämnda biografin skrivit delar av ett kapitel som handlar om familjen Widerström. Det var ett ganska omfattande arbete som ligger bakom detta kapitel. Framför allt var det svårigheter att få fram vederhäftiga källor om fadern Otto Widerström. Han var född utom äktenskapet och inte nog med det han hade en dotter också född utom äktenskapet, som Karolina själv aldrig nämner i sina biografiska anteckningar.
Denna okända systern som var döpt till Lovisa (född 1846), efter sin farmor pigan Lovisa Widerström. Mor till Lovisa var pigan Maria Nilsdotter, dotter till en hemmansägare i Nottebäck. Föräldrarna Otto Widerström och Maria Nilsdotter bodde tillsammans 1845–1849. 1849 gifte sig modern Maria med en målare och flyttade till Kristianstad. Otto Widerström blir därefter ensam vårdnadshavare till Lovisa, med beteckningen ”fosterdotter”.
Otto gifte sig år 1855 med apotekardottern Olivia Dillén och fick arbete som veterinär vid Skånska husarerna i Helsingborg. År 1856 den 10 december föddes Karolina. Av anteckningar i kyrkböcker och sjukhusjournaler framgår att Lovisa och styvmodern inte kom särskilt bra överens. Trots detta är hon hela livet skriven hos Otto Widerström och efter faderns död hos Karolina.
Vid 19 års ålder tas Lovisa in på sinnessjukhus. Det vet vi genom att kyrkoherde Holger Witt, som konfirmerat henne, besvarar ett frågeformulär från Malmö sinnesjukhusanstalt där han intygar att mamsell Lovisa Widerström inte har någon egendom och att Otto Widerström är hennes målsman samt att det inte förekommer någon känd sinnessjukdom i släkten. Kyrkoherden gör följande sammanfattning av Lovisas karaktär: ”lynnet tidtals glädtigt, tidtals nedstämt. Uppförandet i allmänhet godt. Fattningsförmågan vanlig; icke rätt nöjd med sin ställning, har hon visat benägenhet för senfärdighet.”
När det gäller hennes ”ställning” kan avses att hon i egenskap av utomäktenskaplig ”fosterdotter” har en annan status än halvsystern Karolina, som är född inom äktenskapet. Medan Karolina får allt tänkbart stöd under sin uppväxt präglas Lovisas liv av flera flyttningar mellan föräldrarna. Kommentaren om senfärdighet kan tyda på att hon inte var tillräckligt snabb när det gällde husliga sysslor. Det är inte otänkbart att hon fick tjäna som piga i det Widerströmska hushållet.
I maj 1865 blev Lovisa intagen på Sct Hans Hospital i Roskilde, Danmark. Där besvarade läkaren Stenberg ett förtryckt frågebatteri. Enligt läkaren hade Lovisa blivit sinnessjuk i början av maj 1865, men nämner inte hur hon hamnat i Danmark. Uppenbart är dock att Otto Widerström inackorderat sin då 17-åriga dotter hos en skomakare i Köpenhamn. Det kan tyda på att hon blivit gravid, något som måste döljas för vänner och grannar i Helsingborg.
Läkaren vid hospitalet i Köpenhamn uppger också att Lovisa återvänt hem till Helsingborg efter vistelsen hos skomakaren, men att hon i maj 1865 åter bodde hos denne och bett honom att meddela föräldrarna var hon befann sig. Hon blev dock gripen av polisen den 22 maj och berättade vid förhöret att hon tillbringat natten hos ett manfolk. Vid förhöret berättade hon också att fosterföräldrarna var mycket stränga mot henne.
Karolina Widerström i sitt hem vid Gamla Brogatan i Stockholm. Där också systern Lovisa var skriven. Källa: Privat
Efter polisförhöret blev hon intagen på Köpenhamns kommunehospital, där hon försökte hoppa ut från ett fönster. Hon sattes då i en cell, blev orolig och slog efter personalen samt rev sig i håret. Slutligen försökte hon begå självmord genom att linda ett lakan runt halsen. Härefter fick hon behandling som utgjordes av ljumma bad och kalla avrivningar.
Enligt journalen hade hon anförtrott en medpatient att hon fött ett barn men att hon inte visste var barnet fanns. I början av juni 1865 överfördes Lovisa till Sct Hans Hospital, som då fungerade som sinnessjukhus också för Köpenhamn. Enligt läkardiagnosen led hon av depression förenad med stark muskelstelhet och orörlighet.
I augusti 1865 överfördes hon till Malmö hospital. Därefter är hennes liv höljt i dunkel. Hon var fortsatt skriven på faderns adress och efter hans död på Karolina Widerströms. I Klara församling dödsbok finns noteringen ”efterförd”, vilket innebär att hon förmodligen dog på institution. Troligen avled hon på Helsingborgs lasarett 1938. Liksom sin halvsyster Karolina blev hon 92 år gammal.
Lovisa Widerströms existens doldes för omvärlden. Hemlighetsfullheten är ganska typisk för en tid då psykisk ohälsa ofta betraktades som en följd av dåliga arvsanlag, en syn som också omfattades av Karolina Widerström. Hon var medlem av ett rashygieniskt sällskap där målsättningen var att på sikt förhindra att ”degenererade” barn föddes. Med degenererade avsåg man personer med intellektuella och sociala funktionshinder. Under en stor del av 1900-talet användes benämningarna ”svagsinta” och” sinnessjuka” på denna kategori patienter.
Det är dock möjligt att halvsysterns svåra öde ändå kan ha påverkat Karolina Widerström i en mer positiv riktning. I sitt socialmedicinska arbete visade hon ett stort engagemang för flickor i utsatt position, exempelvis ogifta mödrar. Genom böcker om kvinnohygien och i en broschyr med titeln Varningsord till unga kvinnor, ville hon förbättra kvinnors levnadsvillkor.
Källa: En Qvinna läkare! Doktor Karolina Widerström, Stockholm: Appell förlag, 2021
Beatrice Christensen Sköld