Den som söker på orden funktionshinder eller funktionsnedsättning får sällan särskilt många träffar på bilder och föremål i museernas samlingar. Men det kan finnas mer än vad man tror i arkiven.

Det tredje utbildningstillfället i projektet FOKUS hade samlingarna som övergripande tema. Kursen hölls 29-30 januari på Sigtuna folkhögskola.

Birgitta Andersson är ordförande i HandikappHistoriska Föreningen som tillsammans med Upplandsmuseet driver projekt FOKUS. Hon talade om vikten av att lära känna sin historia, vilket många kvinnor och män med funktionsnedsättning inte har möjlighet att göra eftersom berättelser om att leva med funktionsnedsättning i olika tider saknas.

Birgitta Andersson berättade om ett fotografi som hennes mamma tagit på en grupp människor i ett rum. Skärpan låg på bakgrunden, och vilka personerna i förgrunden var och hur de såg ut var svårt att se. Ungefär så kan det vara att aldrig kunna spegla sig i sin historia, menade hon.

– Mångfald utan funktionshinder är ofullständigt, då utelämnas människor.

Men kunskapen om hur det var förr är också nödvändig för att förstå dagens samhälle. Uppfattningar om till exempel vilket stöd som är bäst för människor med funktionsnedsättning kommer tillbaka i nya tappningar, anser Birgitta Andersson. Även om de gamla institutionerna är stängda och nedlagda lever den sortens verksamhet vidare i nya skepnader.

– Det gäller att förstå det. Man behöver bli varse gårdagens föreställningar för att se dagens rådande värderingar, sa hon.

Men hur kan man leta för att hitta det material som ändå finns i arkiven? Barbro Björnemalm, antikvarie på Upplandsmuseet, arbetar på en bok om folkhemmets bilder som kommer senare i år. Hon har sökt efter pressbilder som skildrar personer med funktionsnedsättning mellan 1935 och 1975 publicerade i Upsala Nya Tidning och i Arbetarbladet. Bilderna finns arkiverade på museet.

En sökning på ord som handikapp, funktionshinder, funktionsnedsättning och olika slags hjälpmedel gav endast få träffar i bildsamlingen. Men när Barbro Björnemalm systematiskt gick igenom alla pressbilder år från år och fann hon motiv, personer eller detaljer som hon kunde koppla till funktionshinder/funktionsnedsättning. Fotografier som kategoriserats med andra ord eller med fokus på annat innehåll i bilden.

Därefter letade hon upp artikeln som hörde till bilden och lyckades på så sätt spåra vad tidningarna skrev om personer med funktionsnedsättning.

– Människor med funktionsnedsättning syntes inte i tidningarna förrän på 1950-talet. På 1960-talet publicerades många bilder från institutioner. Men de bilderna är idealiserande, sa hon.

Artiklarna om institutionerna är ofta en faktatext om verksamheten som illustrerats med vackra bilder på patienter utan namn. Det är alltid de anställda som intervjuas, läsaren lär inte känna människorna som bor på institutionerna, konstaterade Barbro Björnemalm.

Kristina Engwall, docent i historia och forskningsledare med inriktning mot funktionsnedsättning på FoU Södertörn och styrelseledamot i HandikappHistoriska föreningen, har i sin forskning letat efter berättelser som inte varit kända sedan tidigare. I sin avhandling studerade hon kvinnorna på Västra Marks anstalt, en institution för så kallade sexuellt asociala kvinnor.

Hon läste journaler och brev till kvinnorna. Kvinnorna fick sällan besök och en del levde hela sina vuxna liv på anstalten. Men det framgår inte av de fåordiga journalerna, berättade Kristina Engwall.

– Journalerna innehåller få kommentarer om kvinnorna och det säger mycket om deras identitet. Konflikterna som tas upp handlar om smink och hår.

En sak är att veta vad som faktiskt finns i arkiven, en annan vad det är museerna samlar in. Det kan vara en nyckelfråga för att det på sikt ska finnas fler föremål med bäring på funktionshinder och funktionsnedsättning. Men hur ska museerna göra? Ett sätt är att börja granska hur och med vilket fokus museerna förvärvar sina föremål, att revidera insamlingspolicyn.

Samtidigt är många museer är utelämnade till de föremål som de får. Och ska museet fråga om det finns någon funktionshinderkoppling om inlämnaren inte själv väljer att lyfta fram det?

Genom att delvis tolka om – i efterhand och med ny kunskap – föremål i samlingarna kan museer bredda mångfalden i de historiska skildringarna.

Få museer har funktionshinder och funktionsnedsättning som sökord i sina databaser över föremål och fotografier. Nordiska museet är ett av dem som lagt till funktionshinder och funktionsnedsättning i ämnesordlistan i samband med projektet HAIKU (Handikapphistoria i kulturarvet) pågick på museet. Ulrika Sundberg, databaskoordinator, berättade om hur det gick till. Länge var sökordet handikapp en underkategori till samhällsproblem, så var söksystemet uppbyggt. Nordiska museet har inte tagit bort några ord som beskriver föremålen i samlingarna – däremot lagt till. I databasen finns också texter som förklarar att begreppen utvecklas och att de ord vi använde förr är inte alltid gångbara idag. Principen att lägga till ord men inte ta bort några underlättar för den som söker i arkivet – eftersom olika ord leder till samma föremål.

När så museet började digitalisera sin bildsamling kunde de bygga upp ett system av sökord helt från början. De utgick från befintliga sätt att sortera och registrera i Sverige och Norge och byggde utifrån dessa sitt eget system, berättade Ulrika Sundberg.

De nya sökorden har lett till att de anställda aktivt letar efter sådant som har koppling till funktionshinder/funktionsnedsättning i bilder. De har exempelvis upptäckt en man med en krycka i hörnet av en stor målning som skildrar något helt annat.

– Det var en ögonöppnare för oss. Plötsligt såg vi en nyhet i bilden, vi började se andra saker. Det här gör att vi tittar på samlingarna med nya ögon. Det är kul och samlingarna blir rikare, sa Ulrika Sundberg.

Det kan vara känsligt att börja märka föremål och bilder med orden funktionshinder och funktionsnedsättning. Tänk om det inte stämmer? På Nordiska museet var förändringen av sökord väl förankrad hos cheferna, vilket var en förutsättning menar Ulrika Sundberg. Dessutom hade de tidigare arbetat igenom sökorden för andra minoritetsgrupper. Det är naturligtvis viktigt att kunna belägga iakttagelser med referenser, påpekade hon.

Under utbildningsdagarna fortsatte deltagarna att arbeta fram formerna för det nätverk som ska ta vid när utbildningen avslutas. En första konferens planeras att hållas under hösten 2015.